Mina ambitioner.
Jag har inte direkt några konkreta ambitioner. Låter inte så bra kanske, men en del visioner, tankar, drömmar osv har jag ju. Men inte så där superkonkret. Ska iallafall göra ett awesome projektarbete.
Det här saknar jag.
Det varierar. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Är väl inget jag vill gå in på. Men en sak jag saknar är min forna kondition. Och att gå med tygskor ibland.
Min favoritplats.
Det här är väldigt enkelt. Min favoritplats är helt självklar och heter Lintuluoto. Där har familjen Tammi haft stuga i 40 år (tror jag att det är?) Min mormor och morfar började bygga upp paradiset i början av 1970-talet. Sedan dess har det hunnit hända en hel del, utbyggnader, verandor, garage, byta ut timmer mot vanliga brädor, brunt till rött osv. Men det är egentligen inte det som är det viktiga i det här fallet.
Varenda sommar har jag varit i Finland. Allt från 1-6 veckor. Jag har även varit där många påsk- och höstlov samt en jul. Som jag nämnt i ett tidigare inlägg så har även många födelsedagar spenderats där.
När jag är där så slappnar jag verkligen av. Ingen annanstans kan jag koppla bort omvärlden så som jag kan där. Ibland när vi anländer så tåras mina ögon av lycka över att få ha något så fint.
Att simma till berget (i yngre dar detsamma som Sverige) basta och kasta löulöu tills man nästan trillar av bänken, sitta och andas i en vattenskopa, "råka" kasta vattnet på den bredvid, titta på bromsarna innanför det sen evigheter trasiga fönstret (byttes ut i somras, buhu). Att nervöst gena över Essets gård för att hälsa på Soili och hundarna och kommunicera med armar och ben, samt ett fåtal ord. Att titta på Esset och hans fru när de badar nakna. Att cykla till byn och köpa glass för att sedan ramla i diket på vägen tillbaka. Att leka restaurang i "köket" vid stranden och bjuda alla vuxna på middag. Att somna på läsidan av stugan i solen och åka hem med båten samma kväll och vara som kräftor hela gänget. Att bygga upp en hel legostad och sedan slå sönder den till Ockelbo 300 med Pistvakt. Att hoppa i vattnet från klipporna. Att leka mutanter vid "stenen" Att grilla korv på kiuvas. Att äta kulglass med "strösseli" i gästhamnen. Att gunga och skrikandes översätta Sommartider till finska. Att varje år hålla en hejdundrande show och visa tuttarna för publiken till Hjalle och Heavys toner. Jag skulle kunna hålla på i evigheter. Jag älskar den här platsen och alla människor jag förknippar med den gränslöst.
Mina rädslor.
Det finns en del saker jag finner skrämmande och som jag absolut inte vill ska inträffa. Men det är inte så att jag går och oroar mig och tänker att det faktiskt kommer ske. Så därför vet jag inte om jag vill kalla det rädslor. Men jag kan nämna det iallafall och det är precis vad ni tror att det är, att förlora någon kär.
Älgar är också fruktansvärt läskiga.
En första.
Något som känns typiskt att beskriva är sin första fylla. Jag hade kunnat tänka mig att göra det, det kan vara rätt kul ibland ändå. Men jag kan inte peka direkt på den, det är lite diffust, när ska man egentligen säga att det var? Så det får bli något annat. Det här blir mest kladd för att jag ska försöka på något annat intressant att skriva om.
Ok, min första "riktiga" bh + min första mens får det bli (?!) Kommer bli så jävla töntigt inlägg men lev med det oh bröder och systrar! Det var en dag i början av sommaren för ett antal år sedan. Jag, mamma och bror Erik var i staden för att inhandla lite sommarkläder osv. Jag skulle också få min första "riktiga" bh. Det var en svindyr från Twilfit i vitt typ spetsaktigt material. Jag skämdes som fan när expediten skulle ta mina mått. Men efteråt kände jag mig typ stolt? Minns inte riktigt.
När vi kom hem gick jag på toaletten. Fläck i trosan. Blev förskräckt och ropade på mamma.
Senare på eftermiddagen grinade jag som fan och var helt förtvivlad. Vi hade bestämt innan att vi skulle åka och bada. Jag ansåg att mitt liv inte skulle bli detsamma förrän klimakteriet. Men det löste sig och jag har fortfarande inte dött av denna ägglossningsprocedur.
Bh'n är fortfarande den finaste jag haft.
Konstigt inlägg. Fast egentligen inte!
Det här får mig att gråta.
Ja, vad ska jag säga. Det är oerhört längesedan jag grät på grund av fysisk smärta. Jag gråter sällan lyckotårar, det händer att jag skrattar tills ögonen tåras, men det är inte så ofta (missförstå inte, jag skrattar väldigt mycket och ofta) Så, det är väl saker som gör väldigt ont i hjärtat, psykiskt, mentalt som kan få mig att gråta.
Det här får mig att må bättre.
Jag är på många sätt avvikande från mängden. Men på den här punkten så är jag en riktig klyscha. Att umgås med nära och kära, det får mig att må bättre.
Sedan blir jag också glad i hjärtat när jag skriksjunger och dansar (det går i och för sig in under den punkten) Så det kan sammanfatta det hela. Sedan kan jag tillägga att mat får mig att må bättre (i synnerhet om jag är hungrig) Fast det kan få mig att må väldigt dåligt också, om det blir för mycket. Ett toalettbesök kan få mig att må bättre (i synnerhet om jag är bajsnödig) och så vidare. Ha-ha-ha
Det här upprör mig.
Åsikter jag inte förstår hur man kan ha. Om mindervärde och sådana saker. Jag blir frustrerad av hur vissa resonerar. Sedan säger jag som kära Lisa, orättvisor upprör mig.
Ett annat ögonblick.
Det här blir också ett om att resa sig från stolen, men den här gången utan att ramla efteråt.
Det var 17 januari 2009. Jag, Angelica, Anna och Emma hade åkt ner till Götlaborg för att titta på P3 Guld-galan. Den ägde rum i Scandinavium och vi satt skitlångt upp. Men det var trevligt ändå. Runt om oss hade vi ett gäng lamers som blev sura för att vi var glada? Men det var trevligt ändå (ännu mer därför?) Det var dags att presentera årets låt. En cirkus som uppträtt innan skulle läsa upp nomineringarna och vinnaren. Då de inte var svenskspråkiga så blev uttalen lite si och så. Vår förhoppning var att "Jag är en vampa" (vampyr) med Markus Krunegård skulle vinna. Vi satt på helspänn alla fyra. Sen ropade cirkuskillen, winner: Jag är en vampa!!!!! Och vi flög upp och skrek som galningar. Sicken lycka va. Sedan avslutade vi med dans till Maskinen. Hallelujah
Det var 17 januari 2009. Jag, Angelica, Anna och Emma hade åkt ner till Götlaborg för att titta på P3 Guld-galan. Den ägde rum i Scandinavium och vi satt skitlångt upp. Men det var trevligt ändå. Runt om oss hade vi ett gäng lamers som blev sura för att vi var glada? Men det var trevligt ändå (ännu mer därför?) Det var dags att presentera årets låt. En cirkus som uppträtt innan skulle läsa upp nomineringarna och vinnaren. Då de inte var svenskspråkiga så blev uttalen lite si och så. Vår förhoppning var att "Jag är en vampa" (vampyr) med Markus Krunegård skulle vinna. Vi satt på helspänn alla fyra. Sen ropade cirkuskillen, winner: Jag är en vampa!!!!! Och vi flög upp och skrek som galningar. Sicken lycka va. Sedan avslutade vi med dans till Maskinen. Hallelujah
Den här månaden.
Den har månaden har precis som hela höstterminen gått i en rasande takt. Jag finner det därför svårt att hålla reda på vad jag egentligen haft för mig. Känns inte som att det är så mycket särskilt. Dock har månaden varit omtumlande på sina sätt. På fredag är det julafton minsann. Då kommer inget vara sig likt. Känns som att jag bara flyter med i något slags vakuum för tillfället.
Detta ångrar jag.
Vissa saker kan jag ångra. Men jag har klarat mig ofattbart bra från smärtsamma konsekvenser som mina handlingar lika gärna kunnat få. Därför är det inget jag ångrat jättemycket, även om jag ångrat det. I synnerhet precis efteråt.
I övrigt ångar jag mest sådant jag inte gör. Jag ältar som fan. But what if? Kunde jag inte gjort så?
typ
I övrigt ångar jag mest sådant jag inte gör. Jag ältar som fan. But what if? Kunde jag inte gjort så?
typ
Min favoritfödelsedag.
Woops, två på raken. Många, många födelsedagar har jag spenderat i Lintuluoto. Jag har räknat ut att Sverigefödelsedagarna vinner knappt men det känns som mer Finland då de tidigaste firades här och de minns jag ingenting av. Iallafall, jag älskar Lintuluoto, det är min favoritplats ohotat. Därför är jag tacksam för varje dag jag får spendera där, inklusive födelsedagarna.
Min 17-årsdag, 2009, var också fin. Då befann jag mig på Peace & Love. Natten till 26:e spelade Mando Diao, mitt på den tiden absoluta favoritband. Jag hade aldrig sett dem tidigare och var överlycklig. Avslutade gjorde Thåström och det var såklart också fantastiskt. Fick även besked av Micke J kilat vidare mitt i spelningen, men det hör inte hit.
Min 17-årsdag, 2009, var också fin. Då befann jag mig på Peace & Love. Natten till 26:e spelade Mando Diao, mitt på den tiden absoluta favoritband. Jag hade aldrig sett dem tidigare och var överlycklig. Avslutade gjorde Thåström och det var såklart också fantastiskt. Fick även besked av Micke J kilat vidare mitt i spelningen, men det hör inte hit.
Mitt favoritminne.
En befängd fråga. Jag kan givetvis inte välja ut ett enda favoritminne (känns som jag skriver så om många av rubrikerna, antar att ni börjar förstå)
Jag ska iallafall ta två exempel, båda är resor, och det är ofta resor som blir fantastiska minnen så det passar ju bra.
I februari fick jag tillsammans med sju andra på min skola chansen att delta i ett utbytesprojekt. Vi valdes ut bland en handfull andra sökande och det var en fantastisk känsla. Vi skulle få åka till Gambia och stanna i två veckor. Det var helt otroligt, underbart, jobbigt, härligt, påfrestande, lärorikt, fruktansvärt. Fantastiskt. Vi fick inte bara välbehövlig värme utan framför allt fick vi lära känna så många fina människor. Det finns väldigt mycket att berätta om den resan, en resa jag alltid kommer minnas.
Ett annat väldigt fint minne är gbg-resorna. Den senaste i mars i år. Jag, Angelica, Anna, Emma, Joakim och Ida. När vi berättar för andra vad vi fyllde dagarna med så kan det verka oerhört meningslöst. Men det var så fint, himmel blå himmel blå.
Jag ska iallafall ta två exempel, båda är resor, och det är ofta resor som blir fantastiska minnen så det passar ju bra.
I februari fick jag tillsammans med sju andra på min skola chansen att delta i ett utbytesprojekt. Vi valdes ut bland en handfull andra sökande och det var en fantastisk känsla. Vi skulle få åka till Gambia och stanna i två veckor. Det var helt otroligt, underbart, jobbigt, härligt, påfrestande, lärorikt, fruktansvärt. Fantastiskt. Vi fick inte bara välbehövlig värme utan framför allt fick vi lära känna så många fina människor. Det finns väldigt mycket att berätta om den resan, en resa jag alltid kommer minnas.
Ett annat väldigt fint minne är gbg-resorna. Den senaste i mars i år. Jag, Angelica, Anna, Emma, Joakim och Ida. När vi berättar för andra vad vi fyllde dagarna med så kan det verka oerhört meningslöst. Men det var så fint, himmel blå himmel blå.
Min första kyss.
Min första kyss vet jag inte riktigt när den inträffade. I trean så smög alltid jag och en kille som hette David in på toaletten, kan ha skett där någonstans. Den första som jag riktigt minns och som är värd att minnas skedde under en av sommarlovets sista dagar. Vi for till en äng, sedan låg vi där på en barnslig filt och tittade på molnen. Snart rörde han vid min hand och arm, reste sig till halvliggande och tittade på mig. Jag tittade tillbaka (oj?) Sedan kysste vi varandra och plötsligt öppnade sig himlen. Vi sprang in i skogen med filten över oss. Där blev vi ståendes och fortsatte vår korta resa.
Kir.
Har haft en fin eftermiddag med MP3BCP. Vi har ritat av varandra och fikat med tända ljus och grejer. Studenten kommer vara lite sorglig trots allt. Men mest roliiii såklart! När vi gör grejer med klassen så brukar det vara frågesport där man kan vinna choklad. Men idag hade Hazel lotteri istället för att jag inte skulle vinna. Men det gjorde jag ändå! HEHEHE
Snart ska vi (jag, Anna & Ida) till Rinman och tjocka oss OMNOMNOM
Snart ska vi (jag, Anna & Ida) till Rinman och tjocka oss OMNOMNOM
Mina drömmar.
Först när jag läste rubriken så tolkade jag det som drömmar jag har på natten. Men sen kom jag på att det antagligen är typ framtidsdrömmar och sånt som menas. Dock så vet jag inte riktigt, drömmer inte så mycket om framtiden. Jag vill att vi kommer till Berlin. Det är allt jag kan säga. Annars är det bara allmänt, göra något jag trivs med osv bla bla bla.
På nätterna drömmer jag en hel. Blir ofta rätt fuckat. Brukade komma ihåg allt jag drömde, sen fick jag en svacka och mindes ingenting alls. Nu är det något slags mellanting. Oftast drömmer jag roliga och konstiga saker. Men ibland blir det jobbigt också.
På nätterna drömmer jag en hel. Blir ofta rätt fuckat. Brukade komma ihåg allt jag drömde, sen fick jag en svacka och mindes ingenting alls. Nu är det något slags mellanting. Oftast drömmer jag roliga och konstiga saker. Men ibland blir det jobbigt också.
Vad hade jag på mig idag?
Jaha, en sån till. Spännande. När jag vaknade hade jag t-shirt och hotpants, det var det jag sov i med andra ord. Under dagen har jag haft (och det är det jag har nu) svarta strumpbyxor, svarta strumpor, bruna skor, svarta avklippta jeans (alltså shorts) vit blus, svart kofta och svart sjal/halsduk + röda underkläder (foxy lady, yeah HEHEHE)
Den här veckan.
Här blir det mest att spå framtid eftersom detta inlägg råkar falla på en tisdag. Veckan hittills har varit bra. Igår måndag var det i vanlig ordning sovmorgon till 12.40 och det var i vanlig ordning skönt. Gick dock upp 07.15 för att kika julkalender och sen somna om (kan kolla på kvällen såklart, men vet aldrig om jag är upptagen då, dessutom är det skönt att somna om) På religionen hade vi besök av en pastor. Mådde dåligt av vad han sa och kämpade emot för att inte börja käfta emot utan acceptera hans tro. Men en del grejer går inte att acceptera. Punkt.
Idag vaknade jag 08.00. Så det blev lite stressigt men gick det med. Dagen har rullat på.
Resten av veckan väntar inköp av vinterjacka innan jag fryser ihjäl, träning, avslutning med kamraterna osv.
Idag vaknade jag 08.00. Så det blev lite stressigt men gick det med. Dagen har rullat på.
Resten av veckan väntar inköp av vinterjacka innan jag fryser ihjäl, träning, avslutning med kamraterna osv.
Nämen.
Läste i lördagens Eskilstunakuriren ett utdrag från en tidningen jag tråkigt nog inte minns namnet på. Men det var något med Västerbotten. Den var iallafall liberal.
Skribenten som inte framgick beklagade sig över Pisa-undersökningen som visade de allt sämre resultaten bland eleverna i svenska skolor. Det var framförallt läsförståelsen som tröt. Det faktum att Nobelprisutdelaren vinner få Nobelpriser lyftes också.
Vad som inte lyftes fram är att samma Pisa-undersökningen pekar på problematiken i att klyftorna mellan olika skolor ökar. En konsekvens av de liberala krafternas privatiseringar.
Tänk till.
Skribenten som inte framgick beklagade sig över Pisa-undersökningen som visade de allt sämre resultaten bland eleverna i svenska skolor. Det var framförallt läsförståelsen som tröt. Det faktum att Nobelprisutdelaren vinner få Nobelpriser lyftes också.
Vad som inte lyftes fram är att samma Pisa-undersökningen pekar på problematiken i att klyftorna mellan olika skolor ökar. En konsekvens av de liberala krafternas privatiseringar.
Tänk till.
I min handväska.
De gånger jag bara har så kallad handväska och inte påse, det vill säga när jag inte har så mycket grejer, det vill säga typ när jag bara ska gå på stan, det vill säga typ aldrig, så brukar den innehålla:
* Portmonä
* Plastkorthållare med busskort något enstaka medlemskort samt några visitkort
* Metallkorthållare med bankkort, id och fler medlemskort
* Nycklar ibland, oftast i ficka dock
* iPod
* Portmonä
* Plastkorthållare med busskort något enstaka medlemskort samt några visitkort
* Metallkorthållare med bankkort, id och fler medlemskort
* Nycklar ibland, oftast i ficka dock
* iPod
Soundtrack.
Igår eftermiddag skulle jag åka hem till landet med bussen. Men min mobilklocka hade visst hamnat efter igen och jag missade med nån minut. Det var ett tag kvar till nästa, men jag hade ingen lust att gå hem emellan. Så jag köpte en tidning på Hemköp och satte mig på First class med en varm choklad.
Det var jättemysigt och riktigt skönt att sitta där ensam i lugn och ro. Dessutom var tidningen jag köpte - "Modern psykologi" riktigt intressant. Så kan det gå. Sssoft.
Det var jättemysigt och riktigt skönt att sitta där ensam i lugn och ro. Dessutom var tidningen jag köpte - "Modern psykologi" riktigt intressant. Så kan det gå. Sssoft.
Vi bryr oss.
Idag hade Isadora i julkalendern likadana vantar som mig. Fast jag använder dem aldrig. Men ändå.
Mina syskon.
Om man ska vara korrekt och teknisk så har jag tre halvbröder. Men enligt mig själv så har jag två bröder och en halvbror. Därför att två av dem har jag levt med hela mitt liv och att vi inte har samma pappa är aldrig något jag tänker på på det sättet. De är mina storebrorsor helt enkelt.
Erik och Tomas heter de. Är 27 och 25 år gamla, blir 28 och 26 i januari.
Erik är skriven i Västerås och arbetar för ett företag där, men är just nu placerad i Oslo.
Tomas jobbar i Eskilstuna.
Båda tycker om tatueringar och har spridit intresset till oss andra genom att ge mamma och pappa tattoos i 50-årspresent och mig i 18-årspresent.
Under uppväxten retades de mycket med mig, men vi var i princip aldrig riktigt osams. Det var mest ganska skojigt tjafs. Och det gjorde mig till en tuffing.
Öystein heter min halvbror. Vi har inte samma mamma. Han bor i Norge och jag tror det är 12-14 år sedan vi sågs sist.
Erik och Tomas heter de. Är 27 och 25 år gamla, blir 28 och 26 i januari.
Erik är skriven i Västerås och arbetar för ett företag där, men är just nu placerad i Oslo.
Tomas jobbar i Eskilstuna.
Båda tycker om tatueringar och har spridit intresset till oss andra genom att ge mamma och pappa tattoos i 50-årspresent och mig i 18-årspresent.
Under uppväxten retades de mycket med mig, men vi var i princip aldrig riktigt osams. Det var mest ganska skojigt tjafs. Och det gjorde mig till en tuffing.
Öystein heter min halvbror. Vi har inte samma mamma. Han bor i Norge och jag tror det är 12-14 år sedan vi sågs sist.
God natt.
Ok, sjukt cepeointressant grej: Det står på bloglovin att jag just nu snittar 13 inlägg i veckan. Omg.
(Tycker om henne ändå).
I morse skulle jag rasta Stina innan jag gick till staden. Vi strosade omkring på Nyfors parkering och Stina kissade två gånger. Sedan bajsade hon, jag böjde mig ner för att plocka upp, hon sprätte efter sig och det flög upp snö i ansiktet på mig. Hon sprätte skitlänge. Kom massa snö på bajset. Hade just tröttnat då det verkade som att hon kände sig klar. Skulle precis böja mig ner och plocka upp skitn när hon drog till med benet en gång till. Träffade korvarna och spred ut bajset över halva parkeringen.
Hundjävel.
Hundjävel.
Det här hade jag på mig idag.
När jag vaknade hade jag sovshorts och en t-shirt som tillhör Anna Ode. Under dagen har jag haft svarta strumpbyxor, svart klänning och kortärmad leopardmönstrad kofta. Lånade också en svart/vinröd-melerad stickad tröja av Anna eftersom jag skulle så ute och frysa. Ytterkläder, svart jackkavaj, svart halsduk, grårosa vantar och bruna skor. Nu har jag på mig sidenbrallor och en svart t-shirt. Kult.
Min tro.
Jag tror på fakta, vetenskap, evolution och sådana saker.
Jag tror på mig själv oftast. Att berätta vad jag tror på är egentligen väldigt enkelt. Men därför också svårt. Jag tror på allt det som finns runt omkring mig och inom mig.
För att gå in på religion, för det är väl det alla vill egentligen. Jag är inte religiös, tror inte på gud eller någon högre makt. Nämner ju lite om detta i början. Ateism kallas det visst.
Tror inte på ett liv efter döden. Tror inte på någon mening med livet. Tror på mening med mitt liv.
En stor skillnad som det gäller att inte missa. Blev mycket vad jag inte tror på. Men aa, lite så va.
Jag tror på mig själv oftast. Att berätta vad jag tror på är egentligen väldigt enkelt. Men därför också svårt. Jag tror på allt det som finns runt omkring mig och inom mig.
För att gå in på religion, för det är väl det alla vill egentligen. Jag är inte religiös, tror inte på gud eller någon högre makt. Nämner ju lite om detta i början. Ateism kallas det visst.
Tror inte på ett liv efter döden. Tror inte på någon mening med livet. Tror på mening med mitt liv.
En stor skillnad som det gäller att inte missa. Blev mycket vad jag inte tror på. Men aa, lite så va.
Ett ögonblick.
Hjälp vilken svår. Här skulle jag verkligen kunna nämna hur mycket som helst. Sitter och klurar på vad jag ska välja att förmedla till er. Blir nåt random som dyker upp I guess.
Okej. Det är kanske två år sen någonting sådär. Jag, Emma och Nathalie var och tittade på basketmatch i Sporthallen. Eskilstunas damlag mötte något annat lag (oj?) Det var inte särskilt mycket folk, men ett litet gäng bortalagsupportrar satt en bit framför oss. De skrek asmycket och drygade varje gång EB missade skott. Vi blev sura som fan och började göra likadant. Vid ett ögonblick blev jag ordentligt förbannad, tror det var på ett domslut. Reste mig upp ur stolen och skrek nånting om domaren (lol) Sen skulle jag dunsa ner på stolen igen. Synd att jag glömde att det är vippstolar i Sporthallen. Rasade ner på golvet och fick ryggstödet inkört över ryggen (asskönt) Skrattade som helvete samtidigt som det gjorde asont. Kände mig som Johan Glans när han ramlar av stolen i Parlamentet. Det var kul. Sen fortsatte jag vara arg.
Okej. Det är kanske två år sen någonting sådär. Jag, Emma och Nathalie var och tittade på basketmatch i Sporthallen. Eskilstunas damlag mötte något annat lag (oj?) Det var inte särskilt mycket folk, men ett litet gäng bortalagsupportrar satt en bit framför oss. De skrek asmycket och drygade varje gång EB missade skott. Vi blev sura som fan och började göra likadant. Vid ett ögonblick blev jag ordentligt förbannad, tror det var på ett domslut. Reste mig upp ur stolen och skrek nånting om domaren (lol) Sen skulle jag dunsa ner på stolen igen. Synd att jag glömde att det är vippstolar i Sporthallen. Rasade ner på golvet och fick ryggstödet inkört över ryggen (asskönt) Skrattade som helvete samtidigt som det gjorde asont. Kände mig som Johan Glans när han ramlar av stolen i Parlamentet. Det var kul. Sen fortsatte jag vara arg.
Min bästa vän.
Lisa Alexandra Tammi är namnet. Vi är till och med släkt. Hennes far och min mor råkar vara syskon. Vi har fått förmånen att rätt så ofta få träffa varandra under uppväxten.
När vi sedan blivit lite äldre och kunnat göra saker på eget bevåg så har det blivit oftare och vi har kommit varandra närmre ju fler år som gått.
Det fina med detta är att då vi känt varandra nästan hela livet, så vet vi allt om vad vi gått igenom. Därför behöver vi aldrig förklara för varandra, utan kan prata och förstå no matter.
Nu bor vi alldeles för långt ifrån varandra för att kunna ses så ofta som jag skulle vilja. Men samma faktum som gör det tråkigt, att vi är så nära, gör det också lättare att uthärda.
Det finns mycket att säga om denna fantastiska kvinna. Jag skulle kunna rabbla fina minnen i evigheter. Men det ska jag icke göra!
Jag nöjer mig med att berätta att Lisa är min bästa vän och att jag älskar henne väldigt mycket.
Min dag.
Glömde igår. Det är alltså min tisdag jag berättar om nu.
Dagen började helt fantastiskt med att jag försov mig. Jag avskyr att försova mig. Allt blir så fucked up. Jag hetsade runt. Men sen insåg jag att första lektionen var Projekt och företagande och inte foto. Så då hade jag inte lika bråttom längre.
Gick till skolan så småningom, hade mediekunskap, lunch och sedan foto. Tog en timme innan vi kom igång eftersom vi först pratade och sen fungerade inte datorerna. Yeey. Gjorde klart min utställning. Tror jag.
Hängde kvar en stund i gko-salen. Sen gick jag hem och pluggade. Somnade, missade diskusen. Pluggade vidare. Lagade mat. Åt. Pluggade. Tittade julkalender osv tills det var dags att sussa.
Dagen började helt fantastiskt med att jag försov mig. Jag avskyr att försova mig. Allt blir så fucked up. Jag hetsade runt. Men sen insåg jag att första lektionen var Projekt och företagande och inte foto. Så då hade jag inte lika bråttom längre.
Gick till skolan så småningom, hade mediekunskap, lunch och sedan foto. Tog en timme innan vi kom igång eftersom vi först pratade och sen fungerade inte datorerna. Yeey. Gjorde klart min utställning. Tror jag.
Hängde kvar en stund i gko-salen. Sen gick jag hem och pluggade. Somnade, missade diskusen. Pluggade vidare. Lagade mat. Åt. Pluggade. Tittade julkalender osv tills det var dags att sussa.
Vad är kärlek?
Jag sitter i en offentlig datasal på St Eskil, kallad A19. Känns lite jobbigt, om någon ser min rubrik så kommer de antagligen tänka: Vad fan håller hon på med? Vilken lamer!
Anyway, vad är kärlek? Det är ju en spännande fråga. Jag kan genast börja med att säga att jag fortfarande, efter alla dessa år, har ett litet uns kvar av min kärlek till kärleken. Bra, då var det erkänt. Nu är det en vid datorn bredvid. Jobbigt...
Jag länkar en sida med lyrics till Håkan Hellström-Det dom aldrig nämner. Läs den så slipper
jag den här persen och ni får en ganska bra förklaring.
Anyway, vad är kärlek? Det är ju en spännande fråga. Jag kan genast börja med att säga att jag fortfarande, efter alla dessa år, har ett litet uns kvar av min kärlek till kärleken. Bra, då var det erkänt. Nu är det en vid datorn bredvid. Jobbigt...
Jag länkar en sida med lyrics till Håkan Hellström-Det dom aldrig nämner. Läs den så slipper
jag den här persen och ni får en ganska bra förklaring.
Det här åt jag idag.
Okej, det här lär ju bli det tristaste inlägget evah.
Till frukost åt jag två mackor, bröd som man köper löst så att säga, som med baguetter, fast det var inte baguetter. På hade jag Philadelphia Vitlök, tomat och gurka.
Sen har jag ätit två stora portioner mat, pasta med nån grej till. Omnomnom.
Och under kvällen har jag mumsat från en skål med lösgodis. Japp, amazing.
Till frukost åt jag två mackor, bröd som man köper löst så att säga, som med baguetter, fast det var inte baguetter. På hade jag Philadelphia Vitlök, tomat och gurka.
Sen har jag ätit två stora portioner mat, pasta med nån grej till. Omnomnom.
Och under kvällen har jag mumsat från en skål med lösgodis. Japp, amazing.
Mina föräldrar.
Att beskriva mina föräldrar ordentligt är definitivt inget jag tänker göra här. Men lite information ska ni förstås få. Om det inte vore så att - - blir + så skulle jag vara tveksam till att den man och kvinna jag kallar mor och far faktiskt är mina föräldrar. Nä, skämtåsido, det är två fina människor. Den ena, pappsen är från Norge. Han kom till Sverige 1989 för att arbeta, på den tiden var det nämligen helt omvänt från nu då folk från Sverige åker till Norge för att jobba, t.ex. min pappa.
Mamma är född i Sverige men hennes föräldrar är båda finska. Mamma är född i Mölndal och kom till Eskilstuna som 2- eller 3-åring, där nånstans.
Jag är oerhört imponerad över hur mina föräldrar lyckats med mig. Jag önskar att om jag får barn så ska jag vara som mamma & pappa och barnet ska bli som mig.
Jag kan berätta många bra saker, men tänkte ta ett exempel, annars kommer det här inlägget bli alldeles för långt. När jag var liten så tyckte jag det var så konstigt att mina tjejkompisar alltid blev så förfärade och ledsna om de smutsade ner sig "mamma kommer bli så arg" bölade de alltid.
Jag förstod ingenting. En fantastisk känsla förstår jag idag.
Mamma är född i Sverige men hennes föräldrar är båda finska. Mamma är född i Mölndal och kom till Eskilstuna som 2- eller 3-åring, där nånstans.
Jag är oerhört imponerad över hur mina föräldrar lyckats med mig. Jag önskar att om jag får barn så ska jag vara som mamma & pappa och barnet ska bli som mig.
Jag kan berätta många bra saker, men tänkte ta ett exempel, annars kommer det här inlägget bli alldeles för långt. När jag var liten så tyckte jag det var så konstigt att mina tjejkompisar alltid blev så förfärade och ledsna om de smutsade ner sig "mamma kommer bli så arg" bölade de alltid.
Jag förstod ingenting. En fantastisk känsla förstår jag idag.
Hole in the ground.
Om man bortser från Norge & Finland så är det idag 12 år sedan jag för första gången åkte utomlands. En kväll, jag vet inte vilken månad det kan ha varit, så satt jag, mamma och pappa framför teven och spelade Bingolotto. Vi gjorde faktiskt det väldigt, väldigt ofta på den tiden.
Jag hade som vanligt gett upp att hålla reda på alla siffror halvvägs in i halva första omgången. Så mamma spelade på två lotter, sin egen och min.
Så var det dags för utlottning på lottnumret, de rabblade siffra för siffra. När det var klart reser sig plötsligt mamma ur soffan och utbrister, jag har vunnit en resa!!!! Vi hade alltså vunnit en resa 5000 kr. Jag och mamma, min lott, hon som duttade.
Och det var så vi hamnade på Fuerteventura, vår familj och familjen Åsevall. Det var en härlig tripp med många minnen, sex år ung till trots.
Jag hade som vanligt gett upp att hålla reda på alla siffror halvvägs in i halva första omgången. Så mamma spelade på två lotter, sin egen och min.
Så var det dags för utlottning på lottnumret, de rabblade siffra för siffra. När det var klart reser sig plötsligt mamma ur soffan och utbrister, jag har vunnit en resa!!!! Vi hade alltså vunnit en resa 5000 kr. Jag och mamma, min lott, hon som duttade.
Och det var så vi hamnade på Fuerteventura, vår familj och familjen Åsevall. Det var en härlig tripp med många minnen, sex år ung till trots.
Min första kärlek.
När jag var liten, typ lågstadiet och början på mellanstadiet så hade jag pojkvänner konstant. Det var kul och jag tyckte mycket om dem. När jag tittar på det idag så var det inte vad jag skulle definiera som kärlek. Men sådär är det ju. Och på den tiden var jag garanterat helt upp över öronen förälskad. Den förste hette Oskar, Oskar I kallade vi honom eftersom det fanns flera.
Han var en väldigt väluppfostrad och artig liten pojke. Hans föräldrar var från Skåne och jag var alltid avundsjuk på Oskar för jag visste att varje sommar fick han åka dit (Själv fick jag flänga runt överallt i hela mellansverige men det tycktes inte räknas då Skåne inte hörde dit)
Jag minns särskilt en händelse som inträffade i sexårs. Vi satt hela gruppen med barn i en hörnsoffa och skulle prata med fröken Maud. Jag och min bästis Emma från Vid ett namn satt på varsin sida om Oskar och pussade honom på kinderna.
Det märkliga med Oskar som ingen förstod sig på, det var att han sa inte mamma och pappa. Eller morsan och farsan som de stora, coola kidsen. Nej, han sa mor och far.
Källa
Han var en väldigt väluppfostrad och artig liten pojke. Hans föräldrar var från Skåne och jag var alltid avundsjuk på Oskar för jag visste att varje sommar fick han åka dit (Själv fick jag flänga runt överallt i hela mellansverige men det tycktes inte räknas då Skåne inte hörde dit)
Jag minns särskilt en händelse som inträffade i sexårs. Vi satt hela gruppen med barn i en hörnsoffa och skulle prata med fröken Maud. Jag och min bästis Emma från Vid ett namn satt på varsin sida om Oskar och pussade honom på kinderna.
Det märkliga med Oskar som ingen förstod sig på, det var att han sa inte mamma och pappa. Eller morsan och farsan som de stora, coola kidsen. Nej, han sa mor och far.
Källa
Om mig.
Jag heter Linn och är 18 år gammal eller ung, det varierar. Min hemstad kallas Eskilstuna och där spenderas större delen av mitt liv för tillfället. Jag tycker om att göra undantag och hamna i till exempel Lintuluoto eller Göteborg.
Familj och vänner är jätteviktigt för mig, men jag behöver också balansera ut det hela med ensamhet ibland. Därför passar det mig utmärkt att jag råkar bo alldeles ensam i en liten etta på söder, hihi.
Mitt liv består av social samvaro, aktivism och tappra försök att hålla igång fysiskt på gymmet Balanze. Det har gått sådär på sistone då sommar, lathet och nu senast sjukdom kommit i vägen. Men av dessa tre så är sjukdom den enklaste att övervinna, så snart borde jag vara tillbaka på banan återigen. Sen studerar jag förstås. Sista året, St Eskils Medieprogram.
Det är svårt att beskriva sig själv tycker jag. Nu har jag ju bara pratat om vanliga saker, vardagen och sådant. Den riktiga beskrivningen är knepigare att ge sig på. Åtminstone i ett futtigt blogginlägg.
Nu tänkte jag bryta med evighetsmönster och lägga ut en bild (!!!!!!)
Tycker att det passar sig för detta tillfälle.
Familj och vänner är jätteviktigt för mig, men jag behöver också balansera ut det hela med ensamhet ibland. Därför passar det mig utmärkt att jag råkar bo alldeles ensam i en liten etta på söder, hihi.
Mitt liv består av social samvaro, aktivism och tappra försök att hålla igång fysiskt på gymmet Balanze. Det har gått sådär på sistone då sommar, lathet och nu senast sjukdom kommit i vägen. Men av dessa tre så är sjukdom den enklaste att övervinna, så snart borde jag vara tillbaka på banan återigen. Sen studerar jag förstås. Sista året, St Eskils Medieprogram.
Det är svårt att beskriva sig själv tycker jag. Nu har jag ju bara pratat om vanliga saker, vardagen och sådant. Den riktiga beskrivningen är knepigare att ge sig på. Åtminstone i ett futtigt blogginlägg.
Nu tänkte jag bryta med evighetsmönster och lägga ut en bild (!!!!!!)
Tycker att det passar sig för detta tillfälle.
Deep.
Snodde den här av Lisa. Får hoppas att jag kommer kunna hålla det, med tanke på
att tillgången till dator inte alltid är fantastisk för min del. Gör ett försök!
Översikt
att tillgången till dator inte alltid är fantastisk för min del. Gör ett försök!
Översikt
Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick
Innan man kan leva.
Förra veckan mådde jag pissigt nästan varje dag. Hade ont i kroppen och det skar i halsen varje gång jag svalde. Nu har jag mått rätt så bra i några dagar, fram tills nu. Sjuk igen. Den här gången en klassisk förkylning med redig nästäppa och hosta. Himla kult faktiskt. Rekommenderas starkt. Befinner mig på rehab i Malmberga. Består av pissa, fruktcocktail, bastu och en mamma. Bör hjälpa något.
