Min första kärlek.
När jag var liten, typ lågstadiet och början på mellanstadiet så hade jag pojkvänner konstant. Det var kul och jag tyckte mycket om dem. När jag tittar på det idag så var det inte vad jag skulle definiera som kärlek. Men sådär är det ju. Och på den tiden var jag garanterat helt upp över öronen förälskad. Den förste hette Oskar, Oskar I kallade vi honom eftersom det fanns flera.
Han var en väldigt väluppfostrad och artig liten pojke. Hans föräldrar var från Skåne och jag var alltid avundsjuk på Oskar för jag visste att varje sommar fick han åka dit (Själv fick jag flänga runt överallt i hela mellansverige men det tycktes inte räknas då Skåne inte hörde dit)
Jag minns särskilt en händelse som inträffade i sexårs. Vi satt hela gruppen med barn i en hörnsoffa och skulle prata med fröken Maud. Jag och min bästis Emma från Vid ett namn satt på varsin sida om Oskar och pussade honom på kinderna.
Det märkliga med Oskar som ingen förstod sig på, det var att han sa inte mamma och pappa. Eller morsan och farsan som de stora, coola kidsen. Nej, han sa mor och far.
Källa
Han var en väldigt väluppfostrad och artig liten pojke. Hans föräldrar var från Skåne och jag var alltid avundsjuk på Oskar för jag visste att varje sommar fick han åka dit (Själv fick jag flänga runt överallt i hela mellansverige men det tycktes inte räknas då Skåne inte hörde dit)
Jag minns särskilt en händelse som inträffade i sexårs. Vi satt hela gruppen med barn i en hörnsoffa och skulle prata med fröken Maud. Jag och min bästis Emma från Vid ett namn satt på varsin sida om Oskar och pussade honom på kinderna.
Det märkliga med Oskar som ingen förstod sig på, det var att han sa inte mamma och pappa. Eller morsan och farsan som de stora, coola kidsen. Nej, han sa mor och far.
Källa
Kommentarer
Trackback
