Igår var jag på kontaktombudsmöte. Ett kontaktombud är till för att förmedla information från facket till medlemmarna. Så idag skulle jag hålla i informationsmöten för Ettan och Kantpress.
Och jag kände mig faktiskt himla nöjd och stolt. Härdade metallarbetare som ägnat tiotals år åt att arbeta där på fabriken. De står och lyssnar på mig. Som vet vad jag talar om. Kommer med viktig information. Är en viktig kugge. Får frågor. Kan svara.

 

Ibland är livet besvärligt och inget känns rätt.

Ibland är jag övertygad om att jag klarar vadsomhelst och kommer gå hur långt som helst.

Idag var en sådan dag.

Det kan låta banalt och fjantigt. Men det kan kvitta. Jag tänker njuta.