Bobby Kosmos.

I samband med min Sydafrikaresa så pratade jag & mamma om hur det märkligt nog kunde framkalla en större saknad hos henne jämfört med när jag är i Göteborg. Detta trots att det inte gick särskilt mycket längre tid mellan tillfällena vi sågs. Men just att jag befann mig så långt borta gjorde det annorlunda. Himla märkligt. Nu upplever jag samma sak. 
Kim har jag inte träffat sedan i maj. Något jag hela tiden funnit trist och tråkigt förstås. Det är dock ingenting jämfört med nu. Därför att nu har hon åkt till Australien för ett antal månader framåt. Plötsligt saknar jag henne helt fruktansvärt mycket och kan ibland till och med få, om inte panik så iallafall något åt det hållet av att tänka på hur avlägsen hon är nu. 
Himla märkligt, som sagt.
Jag tänker att det förstås beror på att när vi befinner oss i samma land, bara tre timmar med tåg bort, så är det enkelt och tillgängligt att faktiskt träffas. Ironiskt nog kanske just detta faktum att det känns så enkelt bidrar till att en (vi) lätt skjuter på det. Så plötsligt har det gått fem månader sedan sist. Så plötsligt är det "försent" och det har blivit timtals flyg och tusentals kronors mycket svårare att faktiskt ses. 
Det svider.
 

Kommentarer
Postat av: a

när vi blir kända och rika kan du åka till'na! hoppas d blir snart.

2013-11-19 @ 21:00:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0