När jag var cirka åtta och J nio skulle du ta oss med till tivolit som var på besök. Ni mötte upp hemma hos mig.
Vi bodde jättenära. På samma gata fast med olika adresser.
Jag var så himla himla hungrig och mamma hade kokt ägg. Det slank ner både ett och två och tre.
Kanske fyra.
Det var roligt att åka karuseller. Till och med den läskigaste som snurrade fort fort och högt högt vågade vi oss på. Mina vantar låg inklämda under rumpan, satt så hårt jag kunde.
Du väntade tålmodigt när vi avklarade åk efter åk. Bjöd på vadhelst vi ville. Sådan var du.
Er bil var ny och fin. En knallröd liten golf.
Efter en stund på hemväg var den poff nerdränkt i äggspya.
J var förbannad och skrek att hon skulle promenera hem.
Men du bara skrattade.
Tack för det.

Tack för min första och bästa bästis.

Tack för alla goda viltgrytor och annat gott du dukat fram.

Tack för att vi kunde klottra ned hela din garageuppfart med kritor.

Tack för att vi fick basta i timmar och blöta ned hela källaren med duschslangen.

Tack för världens bästa betongtrappa att åka inlines nedför.

Tack för all din generositet och gästvänlighet. För att jag alltid känt mig välkommen.

Ditt bullriga skratt.

Vi ses.
Kippis!