Här kommer ett riktigt gnällinlägg som inte fyller någon funktion som helst förutom att jag bara ska häva ur mig lite bajs. Ni kan lika gärna sluta läsa med en gång.

I söndags åkte jag alltså hem till Göteborg. Jag hade valt att åka regionaltåg direkt från Arboga. På dessa tåg måste du betala extra för platsbokning vilket jag varit för snål att göra. Vagnen för obokade resenärer var ganska full och jag hamnade så att säga på fel sida, dvs. där det inte fanns något bagageutrymme. Bagage var en vara jag hade ganska gott om efter tre veckor borta så det var ingen mening att gå genom vagnen. Istället fick jag stå vid ytterdörren och trängas, bredvid mig (väldigt nära) stod en snubbe som pratade med sig själv på olika språk och med jobbig röst - konstant. Mitt ansiktsuttryck vittnade om en svart tomhet vilket var ungefär vad jag kände. Och en gnutta frustration. 

MEN! Så vid nästa station, Örebro Central gick snubben av och likaså jag för att kila bort till den andra dörren och hamna på rätt sida vagnen. Den visade sig dock vara ur funktion så fick kila tillbaka igen, men då hade såpass många gått av att det plötsligt fanns rätt så gott om plats. Så jag kånkade igenom till andra sidan, fick två säten för mig själv precis vid bagaget och kunde slå mig till ro och dra igång datorn. Då kändes det såklart väldigt mycket bättre, ja rentav riktigt bra. Sedan blev vi ståendes ett bra tag pga. av kids som lekte på rälsen... Till slut kom vi iallafall iväg och jag satt i lugn och ro med musik & projektplanering. Väl framme i Hallsberg blev vi ståendes igen, anslutningen började krångla och ett litet strömavbrott kom förbi. Plötsligt hörs det i högtalarna: "Det främre vagnsetet har slutat fungera så ni i vagn ett, två och tre får samsas med dem i vagn fem och sex. Hela vagnen (vi satt i vagn två) satt först tysta och sneglade på varandra, därefter hördes några svordomar och slutligen paniken när alla skulle rafsa ihop alla saker. Det visade sig dock inte vara så jävla bråttom eftersom vi blev ståendes länge till. I den nya vagnen fick jag fällsätet utan ordentligt rygg- och armstöd vid yttedörren. Nåja, ett säte iallafall... 
I Göteborg hade jag sedan sämsta tänkbara tajming och fick vänta 16 minuter på vagnen. Kom hem strax efter tolv (midnatt alltså) och var så jävla sur. DOCK så blev jag direkt väldigt mycket gladare eftersom Anna hade ställt fram ett inramat nyårskalas på oss på byrån tillsammans med en välkommen hem-lapp med info om att matlåda fanns!! hjärta (tur att detta skitinlägg slutade bra iallafall)