Mitt 2013 - februari.
Hela denna månad spenderades i Sydafrika. Så vet inte riktigt hur jag ska bära mig åt för att sammanfatta här. Som ni förstår hände det väldigt mycket och ingen tråkig vardag. Och dessutom finns givetvis en hel drös med bilder. Nog för att jag skulle kunna gallra mycket mer och bara visa någon bild från varje händelse. Men nä! Det går inget vidare. Speciellt inte då det är en hel del material jag inte visat upp här tidigare. Tar helt enkelt tillfället i akt att göra det, så får februarisammanfattningen bli ett monsterinlägg om större delen av denna ljuvliga resa.
Vi inledde med Princess peach (min slumpmässiga standarddrink och stora kärlek) på Trenchtown
Vi inledde med Princess peach (min slumpmässiga standarddrink och stora kärlek) på Trenchtown
En av flera middagar på ljuvliga Ganesh
Sangría i solen
En solig lördag kunde vi konstatera att uttrycket "heaven is a place on earth" är sant. Då upptäckte vi nämligen via tipsvägen The old bisquit mill och Neighbour goods market. Det är en stor marknad som hålls på lördagar och där säljs det allt från dyra läderväskor till billiga smycken, sjalar, kläder etc. etc. Vissa butiker är fasta och de håller såklart också öppet som vanligt. Allt detta hamnar dock rejält i skymundan när en hittar in på Neighbour goods! En enorm matmarknad med både rejäla varmrätter att äta på plats och läckert småplock att ta med sig hem. Alltså det skimmer som tändes i våra ögon! Fullkomligt lyriska flängde vi omkring och bara åt och drack hela dagen.
Härifrån köpte jag GT
Härifrån köpte jag GT
Sangría i solen
Efteråt tog vi en taxi genom bergen över till Camps Bay för ett dopp i kyliga Atlanten
Och den toppendagen avslutades med käk på Narona. Valde pizzan "Butternutter" som jag sedan åt 6-7 gånger till eller så under resan. SÅ GOD!!! Kan ibland tänka på den och på att jag antagligen aldrig mer kommer äta den. Den sorgen alltså. På Narona jobbade dessutom en läckerbit så jag & Kim kom att hänga där en hel del, av flera anledningar så att säga. Här nedan från en gång då vi övade på att blinka med ena ögat. Slutade med andnöd och tårar sprutandes från ögonen pga min värdelöshet inom detta område
Så bytte vi boende! Just nu står det helt still vad både det gamla och det nya hette så får uppdatera det senare. Sa hursomhelst hejdå till detta:
och hej till detta! Egen, stor balkong med utsikt över huvudgatan i vårt område
Bra häng!
Dessutom bodde det en liten kissekatt där som gjorde oss sällskap om kvällarna
Mer häng på Trenchtown och ljuvlig mat på underbara Mango Ginger där det också blev några besök
Mer häng på Trenchtown och ljuvlig mat på underbara Mango Ginger där det också blev några besök
En kväll kalasade vi på Caipirinha som Bobby Kosmos styrde upp. Det är en jättevanlig drink i Brasilien och eftersom hon bott där i några månader var hon såklart master. Göttans sa vi! Kvällen efter for vi till Long Street och svingade loss på klubb
Så var det åter lördag och vi återvände till paradiset. Denna gång regnade det som attan men vi hade såklart vansinnigt trevligt ändå
Förutom en repris av munorgasmwok med halloumi och orimligt god sås käkade jag belgisk våffla med orimlig mängd kolasås. Till det en härlig pumpaöl. Här Jennifer och Ebbson som mumsade loss med mig
En dag kollade vi in Body Worlds som jag även sett i Sverige ett par månader tidigare!
En dag kollade vi in Body Worlds som jag även sett i Sverige ett par månader tidigare!
och så gick vi till ett stort köpcentrum, blev förvirrade och sökte oss fram med hjälp av denna
Så åkte vi till Bredasdorp för att demonstrera mot de brutala våldtäkter som begåtts. Läs mer om det här. Förutom att få delta i en fin manifestation fick vi även en mycket vacker biltur, om än något svettig och obekväm
Glasspaus, omnom
Sovpaus, snarksnark
En dag tog vi tåget längs kustremsan några mil österut för ett besök i lilla Simons town. Efter en varm promenad från stationen fyllde vi på med energi på havsrestaurangen Café Pescado. Deras fina inredning bestod av tavlor med gamla filmmotiv och neonskyltar
E-bro var såhär läcker. Påminde om SATC-Samantha tyckte jag, fast med brunt hår förstås
Efter lunchen fann vi riktningen mot strandremsan och började spatsera. Det fanns mycket fint att se på och fotografera. Bland annat en massa pastelliga hus
Träffade såsmåningom på dessa godingar
Så hängde vi på playan resten av dagen innan tillbakafärd mot Kapstaden
Förutom en massa festligheter och mysigheter ägnade vi förstås en hel del timmar på kontoret och även andra kontor där vi intervjuade engagerade människor. Porträtt av dem finns tyvärr inte tillgängliga för mig men här är iallafall en del av Community house där LRS huserar och så lite av kontoret
Så bytte vi boende igen, till ett som vi spanat in och planerat bo på redan innan flytt nummer ett. Green Elephant var namnet och det var det mysigaste stället med de finaste personerna
Vi hade kalaskvällar där vadslagningar ledde till hopp i plurret och Bobby fick en drink uppkallad efter sig
En eftermiddag skulle Bobban & jag upp på Table Mountain. Vi var bland de sista ut i klassen om inte allra sist. Till skillnad från dem andra valde vi eftermiddagsklättring för att få uppleva solnedgången från 1000 meters höjd. Efter en bits spatserande började klättringen på allvar och jag tänkte att hoppsan, detta blir en utmaning. Men så planade det ut och vi knatade allt mer ivrigt på tills vi insåg att vi gått åt fel håll... Trots detta fortsatte vi en bit och kom till en återvändsgränd på andra sidan berget. Men med öppen vy över Camps Bay och Atlanten kändes det helt okej! Passade på att förtära en del av vår finfina proviant och bara njuta ett slag
Så kom vi tillbaka till vägskälet och då var det givetvis ingen nåd längre. Du tar dig inte en kilometer upp i luften utan klättring, något vi borde begripit från början. Från att jag första gången tänkte "Nej, nu orkar jag inte mer" till att vi var uppe gick det nog 1,5-2 timmar. Det var fascinerande att se hur mycket kroppen klarar när mentaliteten vägrar sluta piska på. Men helvete vad slitigt det var! Vi skrek och grät, kastade stenar omkring oss och slet av grenar från buskarna. Varje gång jag tittade upp såg det likadant ut och stundtals krälade jag mig fram, övertygad om att vi skulle bli kvar där. Samtidigt närmade sig solnedgången med otäcka stormsteg
Vi slog oss ner en stund och tittade på solnedgången från den plats vi befann oss på då och försökte sedan skynda de sista tiotals metrarna upp. Hur slutkörda vi än var gav vetskapen om att vi tillslut faktiskt närmade oss ny energi och jag lyckades småspringa den sista biten. Och alltså, känslan när vi nådde toppen! En sådan frigörande eufori och segrande glädje! Oerhört värt smärtan, ja smärtan bidrog ju såklart till att det var så härligt.
Vi for hit och dit och fotograferade som vansinniga. Atlanten och Indiska oceanen badade i eld och allt var på topp, såväl bildligt som bokstavligt
Och några minuter efter att vi kommit upp var det kolsvart runt omkring oss. Och om vi inte gått fel hade vi klarat solnedgången. Men där och då, eller efteråt, rörde det oss inte i ryggen. Vi tog oss upp
Vi for hit och dit och fotograferade som vansinniga. Atlanten och Indiska oceanen badade i eld och allt var på topp, såväl bildligt som bokstavligt
En sista lördag på Neighbour Goods. Hejdå älskling!
Och vips så var det semesterdags! Nio dagars göttig ledighet inleddes med vinprovning som jag skrivit om här, här, här, här, här och här! Vi kör några bilder ändå
Nästa stopp på semestern var lilla, lilla staden Knysna vid Indiska-kusten där vi skulle spendera ett par dagar då vi hört att det skulle vara en väldigt mysig plats. Vi ankom med buss mitt i natten och skulle då hitta vårt Hostel. Lagom kusligt! Inte blev det bättre när vi kilade in på polisstationen för att fråga efter vägen. Där var nämligen väggarna fullproppade med fantombilder och fotografier på försvunna personer och efterlysta brottslingar. Bland det läskigaste och mest obehagliga ting jag skådat!
Men tillslut hittade vi fram till ett knallorange litet hus, blev insläppta och knallsomnade sött.
Efter några timmars skön sömn var det dags att utforska Knysna. Vi inledde med en absurd frukost
Men tillslut hittade vi fram till ett knallorange litet hus, blev insläppta och knallsomnade sött.
Efter några timmars skön sömn var det dags att utforska Knysna. Vi inledde med en absurd frukost
Så strosade vi runt och försökte komma underfund med hur vi skulle kunna komma till en badstrand.
Konstaterade också att Knysna såg ut som Newport i O.C
Konstaterade också att Knysna såg ut som Newport i O.C
Efter vankande av och an i den gassande solen blev vi alltmer desperata och kunde inte begripa hur det kunde vara så omöjligt att ta sig till en badstrand. Och vips, när vi stod och diskuterade med en minibusschaufför så körde en random dude upp i en 850 och erbjöd oss billig lift. Vi överlade en stund och var lite bekymrade men tillslut övervann badsuget kidnappningsrädslan och vi tackade ja!
Och allt gick bra! Så tillslut var vi äntligen framme. "Carl" som han av okänd anledning är döpt till i min telefonbok gav oss sitt nr och så sprang vi ner i sanden och slängde av oss skorna
Efter att ha njuuutit där på stranden (som bortsett från ett äldre par och ett barn som var där en liten stund var alldeles tom) i några timmar skulle vi ta oss tillbaka. Vi beslutade oss för att försöka undvika ett Carl-samtal och började således jakten på annan lift. Efter några vänligt avvisade försök fick vi tag i en liten, liten bil med en kvinna och två barn. Där fick vi, sandiga och dana, klääääämma oss in. Hon körde ut oss till stora vägen där vi efter en stund fick tag på ett medelålders par med en pickup. I båda bilarna blev vi "uppläxade" om hur idiotiskt och superduperriskabelt det var att lifta. Javisst, javisst sa vi, och tackade så hjärligt. Blev avsläppta vid ett hamburgerhak där vi lugnade våra skrikande magar i kvällssolen
Dagen efter var dagen vi både bävat halvt ihjäl oss för och längtat järnet till. Det var dags för hopp från världens högsta Bungy-bro, Bloukrans bridge!
Jag, Kim & Emily A beställde en långfärdstaxi som skulle ta oss de dryga tio milen dit. Hela vägen satt jag i baksätet med hörlurar i och varken ville eller kunde prata med någon. Väl på plats försökte vi tagga till och tog en öl med utsikt över bron där gruppen innan oss var igång.
Kanske vår sista öl! sa vi och skålade darrigt.
Denna bild vill tydligen hemskt gärna vara uppochner, så vi får stå ut med det (för den är tydligen så förskräckligt viktig att ha med)
Såhär kände vi oss
Jag, Kim & Emily A beställde en långfärdstaxi som skulle ta oss de dryga tio milen dit. Hela vägen satt jag i baksätet med hörlurar i och varken ville eller kunde prata med någon. Väl på plats försökte vi tagga till och tog en öl med utsikt över bron där gruppen innan oss var igång.
Kanske vår sista öl! sa vi och skålade darrigt.
Denna bild vill tydligen hemskt gärna vara uppochner, så vi får stå ut med det (för den är tydligen så förskräckligt viktig att ha med)
Såhär kände vi oss
Började såsmåningom vandra ut på bron. Råkade titta ner, helt idiotiskt när du är nästan 220 meter över marken. Kände mig kräkfärdig. Men så skärpte vi till oss, började nynna på Eye of the tiger och kände oss allt starkare. Så när vi kom ut på plattformen och jag fick veta att jag var först ut av 12 hoppare, vilket var precis vad jag velat men inte vågat hoppats på, blev jag toktaggad! Här är hela gänget
När jag blivit "riggad" var det bara att andas djupt och köra på utan att fundera. Skuttade ut mot kanten med stöd av personalen. "Om något går snett har du din uggla" sa de och så "3, 2, 1 - BUNGY!" och så släppte de och jag bara lät mig själv falla.
Innan första studsen kände jag inte att jag föll, och allt jag hörde var ett sus. Så kom den och allt släppte. Jag skrek som en galning, huvudet sprängfylldes med blod och allt var ett enda stort, underbart, sinnesjukt kaos.
När det började saktas ner och lugna sig såg jag mig lite omkring och kunde blicka ut mot havet. Ett av mitt livs lyckligaste ögonblick. Och när en snubbe hissades ner för att hämta mig var jag så adrenalinhög att jag knappt klarade av att tala om mitt namn eller min härkomst.
När det började saktas ner och lugna sig såg jag mig lite omkring och kunde blicka ut mot havet. Ett av mitt livs lyckligaste ögonblick. Och när en snubbe hissades ner för att hämta mig var jag så adrenalinhög att jag knappt klarade av att tala om mitt namn eller min härkomst.
När Kim som hoppade direkt efter mig kom upp på plattformen började vi slåss. Därefter sprang vi omkring, dansade, skrek, sjöng och high fiveade som vansinniga resterande ca 45 minuter som det tog innan alla var klara. Något av det knäppaste och absolut häftigaste jag har gjort!
På hemvägen var jag, obviously, mycket mer avslappnad och kunde vara med och konversera med chauffören som var väldigt trevlig. Vi stannade till vid en vacker strand då hon försökte få oss att skippa nästa anhalt på semestern till förmån för det stället, haha. Men så blev dock icke fallet utan efter en kort natt till i Knysna hoppade jag & Kim på bussen mot Jeffreys Bay. Vad som hände där sparar vi dock till nästa gång för nu är det snart mars!
Den sista bilden här blir på mina strumpor och skor som jag slängt av mig för att doppa fötterna i poolen efter en lååång dag. Passande tycker jag, den får symbolisera hur skönt det känns att detta inlägg är färdigt, även om det var väldigt roligt att göra. Hoppas ni också har trevligt, hehe. På återseende!
Den sista bilden här blir på mina strumpor och skor som jag slängt av mig för att doppa fötterna i poolen efter en lååång dag. Passande tycker jag, den får symbolisera hur skönt det känns att detta inlägg är färdigt, även om det var väldigt roligt att göra. Hoppas ni också har trevligt, hehe. På återseende!
Kommentarer
Trackback
