Nu är det åter äntligen dags att förgylla er tillvaro med min. Jag har inte spenderat särskilt mycket tid vid datorn överhuvudtaget sedan senast. Detta då jag har haft besök av ingen mindre än pappsen min! När jag mötte honom vid tåget i tisdags kväll hade det gått trehundratrettiosex dagar sedan jag vinkade av honom på Eskilstuna centralstation. Började gråta så fort jag fick syn på honom och sedan var allt precis som vanligt. Som om vi setts dagen innan. Igår grät jag från att vi kramades hejdå tills jag kom hem till Biskopsgården. Det var extra roligt eftersom spårvagnen var knökfull och jag dessutom svettas utav bara den på grund av sommarvärmen som kommit. Iallafall, finfina dagar har det varit och jag ska bjuda på några inlägg för att beskriva det hela lite mera.