La isla bonita.
I lördags gick jag ut, promenerade upp i skogen vid Svarte Mosse och fortsatte att gå i princip rakt fram i en och en halv timme. Sedan tog jag fram Maps i mobilen för att kunna komma hem utan att behöva vända. Det blev lika lång tid till och ganska exakt tre timmar efter att jag gått ut var jag hemma igen och hade då hunnit med att se ungefär detta:
'
Volvos personbilsfabriksområde som är helt sjukt stort.
'Ett kalhygge som dök upp när industri byttes ut mot småbyar med fina kåkar och supersmala vägar.
Jag passerade ett antal hästgårdar och befann mig på en plats där hästbajshögarna haglade tätt, där det inte bara fanns cykel- och gångbanor utan också ridbanor, där jag passerades av fyrhjulingar och gamla Volvo-bilar med dekaler i bakrutan, där det fanns en pendelparkering belägrad av småbilar och mopeder.
Jag kom sedan ut på mer öppen mark och gick parallellt med landsvägen i evighet, passerade massvis med åkrar och öppna fält. Efter det stormliknande tillståndet vid Volvo hade jag under biten i småbyarna förskonats något, men nu var vinden tillbaka. Dock hade jag börjat förlora känseln och det var behagligare än tidigare.
En efterlängtad skylt dök upp, jag anade inte hur långt jag fortfarande hade kvar att vandra.
Hittade denna och funderade på att slå mig ner en stund men insåg att jag riskerade att bli kvar där ett bra tag. Jag knatade därför envist vidare och efter lunkande längs med spåret där våra vagnar går dök de gula höghusen äntligen upp!
Kommentarer
Trackback
