Ett sista ögonblick.
Orkar inte skriva om det jag skrev förut. Så det blir en nerkortad version. Gambia 2010, det var dags att ta farväl. Underbara Sainabou som inte skulle få komma till Sverige, och jag. Tårar. Dra isär. Min kära stråhatt som jag alltid bar på huvudet under vår tid där. Som folk frågade efter om den nån gång av någon anledning inte var med. Ögonblicket då jag gav henne hatten glömmer jag aldrig. Sainabou Ndure glömmer jag aldrig.
Kommentarer
Trackback
