Hej.
Jag börjar finna ro med mig själv och min tillvaro. Jag känner mig mer och mer tillfreds med det jag har. Jag börjar lära mig att det bara är förödande och förvärrande att endast vara nöjd med 100 %.
Dit kommer jag, eller någon annan, aldrig att nå. Jag har förstått att jag måste nöja mig med 85 %.
Numera kan jag också göra det.
Förstå mig rätt, jag är inte konstant nöjd helt plötsligt. Absolut inte. Men att komma till den punkten
där jag faktiskt tillåter mig själv att trivas, även om allt inte är perfekt (det blir det ju aldrig) är skönt.
Sen finns det dagar då jag är nere på 40 %. Eller 1 %. Men det som inte finns, det är 100-dagar.
Och när jag accepterar det, då blir 85:orna genast mycket, mycket bättre.
Dit kommer jag, eller någon annan, aldrig att nå. Jag har förstått att jag måste nöja mig med 85 %.
Numera kan jag också göra det.
Förstå mig rätt, jag är inte konstant nöjd helt plötsligt. Absolut inte. Men att komma till den punkten
där jag faktiskt tillåter mig själv att trivas, även om allt inte är perfekt (det blir det ju aldrig) är skönt.
Sen finns det dagar då jag är nere på 40 %. Eller 1 %. Men det som inte finns, det är 100-dagar.
Och när jag accepterar det, då blir 85:orna genast mycket, mycket bättre.
Kommentarer
Trackback
