Vittula.
"Han lade sig på rygg. Stötte gitarren upp mot himlen i hårda juck. Ögonen var halvslutna, pannan
svettig. Sedan böjde han nacken bakåt och började spela med tänderna. Samma egendomligt
bekanta melodi.
- Hendrix! hojtade Niila i mitt öra.
- Bättre! skrek jag tillbaka.
Och först då kom jag på vad han spelade.
Sovjetiska nationalsången, så det skalv i Folkets Hus gamla träväggar"
svettig. Sedan böjde han nacken bakåt och började spela med tänderna. Samma egendomligt
bekanta melodi.
- Hendrix! hojtade Niila i mitt öra.
- Bättre! skrek jag tillbaka.
Och först då kom jag på vad han spelade.
Sovjetiska nationalsången, så det skalv i Folkets Hus gamla träväggar"
Kommentarer
Trackback
