Karhu.
Igår var det en dokumentär på teve om finnars relation till björnar. Då var det en snubbe som jagade björn. I samma mening sa berättarrösten: "Snubbens namn" känner en nästintill andlig kärlek (eller något sådant) till naturen och han lärde sig jaga redan som... Jaha, där sket det sig.
Sen berättades det om gamla tider när man sköt björn, då höll man en fest till dess ära, la skinnet på bästa platsen så att björnen kunde förlåta dem, sen till sist så hängde man skallen på ett träd riktat mot solen så björnen kunde ta den gyllende vägen tillbaka till himlen.
Snubben brukade också hänga björnskallarna på träden, han visste att björnen dog och offrade sig när han sköt den så då ville han iallafall få den tillbaka till himlen dit den kom från.
Softa grabbar.
Sen berättades det om gamla tider när man sköt björn, då höll man en fest till dess ära, la skinnet på bästa platsen så att björnen kunde förlåta dem, sen till sist så hängde man skallen på ett träd riktat mot solen så björnen kunde ta den gyllende vägen tillbaka till himlen.
Snubben brukade också hänga björnskallarna på träden, han visste att björnen dog och offrade sig när han sköt den så då ville han iallafall få den tillbaka till himlen dit den kom från.
Softa grabbar.
Kommentarer
Trackback
