En grad för hårt.
Igår var en lång lång dag. Många timmar i kylan på dagen. Strax efter 23 stod vi stressade på tunnelbanan och allt tycktes gå så sakta så, och det var poliskontroll och fan vet allt. Väl framme var vi redan körda. Tåget till Eskilstuna var borta. Vid tog ett snabbt beslut att sticka till Västerås istället. Hade fyra minuter. Gick fint. Insåg att Erik bor där, ännu bättre. Kunde sova där ja. Sen somnade han och det sket sig. Tåget skulle åka 23.37, åkte runt 00.45. Pappa fick åka till Västerås. Väglaget var ju ett helvete förstås. Vi satt på stationen. Den stängde. Kallt kallt kallt. Men så var han där. Kära far. Var hemma halv fyra. Kunde knappt röra armarna. Vaknade tio i ett idag. Härligt.
Men vafan! Nu är allt det som bortblåst. Det enda som finns kvar i minnet är timmarna mellan 20 och 22.45. Kent Kent Kent. Åh vad bra det var. Helt bäst spellista också. Det var fint. Finare. Finast.
Men vafan! Nu är allt det som bortblåst. Det enda som finns kvar i minnet är timmarna mellan 20 och 22.45. Kent Kent Kent. Åh vad bra det var. Helt bäst spellista också. Det var fint. Finare. Finast.
Kommentarer
Trackback
