Broar.

Gårdagskvällen var helt ceperolig. Åkte med Kawa till Uppsala där han, Elina du Rietz, Jesper Rönndahl och Mårten Andersson skulle köra. Det var så.jävla.bra. Behövs inget mer. Skulle kunna berätta massa om allt som hände som jag så jävla gärna brukar göra. Men nä, känner jag. Skiter i det. Helt bäst.
Gårdagsdagen känns som en evighet borta, minns inte mycket av den. Klarar mig fint ändå. Japp, nu får det vara nog. Adios.

Och med de stora skorna sina, kan han dansa lätt på lina, om han bara vill!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0