Fittlångt jävla inlägg.
För tio år sedan - minst, började jag heja på AIK. Måste ha varit någonstans i svängarna kring senaste guldet (1998) som jag tyvärr inte minns något av. Orsak? Lisa, min kusin och kanske största idol efter Tom Jones gjorde ju det! Orsak? en snygg kille gjorde ju det!
Att vara gnagare är ju inte alltid det lättaste. För x antal år sen var jag med min far på Stadium som då hette THE Stadium och fick mig en AIK-mössa. Visserligen ishockeystyle, men sak samma. Den blev ofta avsliten och slängd i busken. 2004 åkte klubben ur Allsvenskan efter skandalmatcher, ekonomiska problem och förstås, alltför många förluster. Därför spenderades 2005 i Superettan och jag kände mig av någon anledning tvungen att ändå ha ett lag även i Allsvenskan. Det fick bli Elfsborg, mest på grund av superhunken Anders Svensson. Redan året därpå var AIK tillbaka. Och det var riktigt nära att det blev en fullständig 100-procentig succé. Allsvenskan avgjordes i sista omgången och klubben hade chans på guld. Det stod mellan dem och, just det, Elfsborg! Att det nu blev "bara" silver kunde därför varit värre. Men jag hade varit mycket gladare om AIK tatt guldet med en gång. Istället blev det sedan två raka femteplatser med IFK Göteborg och Kalmar FF som segrare.
2009 är det riktiga året. Nu avgjordes allt i sista omgången, något som då ganska ofta sker. Men, i år var det just dem det stod mellan som skulle mötas. IFK Göteborg vs. AIK på Ullevi. IFK behövde seger, AIK skulle klara sig med ett kryss. Jag kunde inte se matchen eftersom den sändes på Canal +, men det var nog lika bra. Mina nerver är inte de bästa när det gäller sånt. Aftonbladets hemsida lät mig i alla fall följa dramat någorlunda med ständiga uppdateringar i textform. Och när matchen blåstes av var sifforna 1-2. SM-GULD!
Hade detta skett redan 2006, eller 2007/2008 också för den delen hade jag sprungit runt som en galning och skrikit. Hade förmodligen (åtminstone 2006) gått till skolan dagen efter med AIK målat över hela ansiktet. Nu är jag inte lika passionerad längre. Men fyfan vad fint det sitter ändå. Jag kan fortfarande vara dum och skriva i blåvita fans facebookloggar. Och framför allt är det skönt för 11-åringen som drog på sig en mössa fylld med iskall snö.
Att vara gnagare är ju inte alltid det lättaste. För x antal år sen var jag med min far på Stadium som då hette THE Stadium och fick mig en AIK-mössa. Visserligen ishockeystyle, men sak samma. Den blev ofta avsliten och slängd i busken. 2004 åkte klubben ur Allsvenskan efter skandalmatcher, ekonomiska problem och förstås, alltför många förluster. Därför spenderades 2005 i Superettan och jag kände mig av någon anledning tvungen att ändå ha ett lag även i Allsvenskan. Det fick bli Elfsborg, mest på grund av superhunken Anders Svensson. Redan året därpå var AIK tillbaka. Och det var riktigt nära att det blev en fullständig 100-procentig succé. Allsvenskan avgjordes i sista omgången och klubben hade chans på guld. Det stod mellan dem och, just det, Elfsborg! Att det nu blev "bara" silver kunde därför varit värre. Men jag hade varit mycket gladare om AIK tatt guldet med en gång. Istället blev det sedan två raka femteplatser med IFK Göteborg och Kalmar FF som segrare.
2009 är det riktiga året. Nu avgjordes allt i sista omgången, något som då ganska ofta sker. Men, i år var det just dem det stod mellan som skulle mötas. IFK Göteborg vs. AIK på Ullevi. IFK behövde seger, AIK skulle klara sig med ett kryss. Jag kunde inte se matchen eftersom den sändes på Canal +, men det var nog lika bra. Mina nerver är inte de bästa när det gäller sånt. Aftonbladets hemsida lät mig i alla fall följa dramat någorlunda med ständiga uppdateringar i textform. Och när matchen blåstes av var sifforna 1-2. SM-GULD!
Hade detta skett redan 2006, eller 2007/2008 också för den delen hade jag sprungit runt som en galning och skrikit. Hade förmodligen (åtminstone 2006) gått till skolan dagen efter med AIK målat över hela ansiktet. Nu är jag inte lika passionerad längre. Men fyfan vad fint det sitter ändå. Jag kan fortfarande vara dum och skriva i blåvita fans facebookloggar. Och framför allt är det skönt för 11-åringen som drog på sig en mössa fylld med iskall snö.
Kommentarer
Trackback
