Blue lining, white trench coat.

"Vi väckte vår mor, hon väckte i sin tur inte bara resten av huset utan troligen även resten av kvarteret med sitt vilda skrikande. Mamma grät, mormor grät och morfar sade att han var hungrig. "Men kära du", stönade mormor, "hembiträdet är ju dött!" "Ja, men henne kan vi inte äta", sa morfar och ringde ambulansen."

" 'Då jag nyss vandrade genom palatsets trädgård', sade slaven. 'mötte jag sorgen! Hon sträckte sin knotiga hand mot mig, och jag vände mig om och sprang. Oh sultan, låt mig nu genast lämna Bagdad och fly till Damaskus för att undkomma Sorgen.' Sultanen gav sitt tillstånd och sade: 'Om du tar min vita häst så är du i Damaskus redan ikväll!'
Pojken red iväg, och sultanen gick, mycket förgrymmad, ner i trädgården, och där stod alltjämt den krumma Sorgen kvar. Och sultanen frågar: 'Hur vågar du hota min favoritslav?' 'Jag försäkrar ers höghet', svarar Sorgen häpen, 'jag hotade honom inte. Jag lyfte endast upp min hand i förvåning. Jag hade inte väntat träffa honom i Bagdad, då jag stämt möte med honom ikväll i Damaskus.' "


Sucka Mitt Hjärta men brist dock ej - Mark Levengood

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0