14/5-1991 föddes du. År efter år hävdade du bestämt att du var äldre än Lisa. Hon föddes ju 16/5. Att det var året innan tyckte du kunde kvitta.
Idag fyller du 23 år. Snart blir hon 24. Jag själv närmar mig 22.

Vi är tydligen vuxna nu.
Men att barndomen skulle hamna så brutalt långt borta som den gjort hade jag inte kunnat föreställa mig i mina vildaste fantasier. Hur vild du än har varit.
En dag ska du bli 40. Det är kanske ingen ålder idag. Men det är så långt dit.
Den dagen är ingenting sig likt. Vad som hunnit hända då vill jag inte veta.

Kanske har du tränat upp dina armar till stora muskelpaket. Så att dina historier om ormar i den storleken som gömmer sig bakom bergen runt viken blir ännu mer overkliga. Tänk om detta vore hittepå också?
Verklighet är vad det är. Overkligare än någonting annat.
"Jag är inte den de kommer ihåg" säger du visst.
Jag undgår inte att undra vem du blivit om vi sagt ja.

 

Isen knarrar fortfarande om vintern fast vi inte går där, trots faran.
Eldarna brinner fortfarande om sommarkvällarna fast du inte busar med pinnarna, trots faran.
Cykelhjulen snurrar fortfarande om dagarna fast hon inte skjutsar omkring oss, trots faran.
Båtarna glider sakta förbi om loven fast ingen hoppar från kanten, trots faran.

 

Allt är sig likt. Allt är förändrat.
Hur blev du faran?

Men vi ses igen. Vi är faktiskt fortfarande gifta. Glöm aldrig det!

Har tagit över en plats i sommarfestkommittén. Känns helt ok.