10 bästa sakerna idag
Åka buss - med rätt humör och lagom långt är det så himla mysigt
Köpa ramar så vi jämt slipper mötas av foton som ramlat ner
Promenera runt på biblioteket och upptäcka att jag återfått läsinspirationen
Att få sova en timme extra på morgonen
Hur kul jag & Anna tyckte det var att vår soppa såg ut som något från avloppet
Lyssna till när Kim beskrev mina bedrifter från lördagen
Kvällsljuset som blir mer och mer uthålligt
Känslan av att vara så snygg som en bara kan bli
Rofylldheten som infann sig och känslan att allt nog blir bra ändå, ni vet den där ovanliga
Nedräkningen till bästa helgen har startat!

Idag skulle vi hänga upp den första fotoutställningen från Sydafrika! Den kommer i hänga på biblioteket i Frölunda kulturhus i ett par veckor. Men detta inlägg handlar om något annat. Det är nämligen så att jag inte varit på Frölunda torg sedan 2007 (vilket också var första gången) och så snart jag klev av bussen idag och möttes av aprilsolen sköljde en rad minnen över mig. I maj för snart sex år sedan kom jag dit tillsammans med ett fantastiskt gäng brudar. Det var där vi bodde under Göteborgs Basketball Festival. 

På den lilla promenaden upp till Kulturhuset passerade jag den indiska restaurangen som jag & Ellen skrattade så gott åt - eftersom den hette Curry Nam Nam (nu hade den dock bytt namn). Ståendes på trappan upp till entren såg jag på håll de röda höghusen. De som jag & Emma, då två 14-åringar från lilla Eskilstuna, fann så lustiga. Som numera är ungefär lika konstigt som en Lidl-butik. Dit promenerade vi när de passerades. Den tyska affären med de billiga chipsen. Utanför fanns en fontän som fick agera bakgrundsmiljö när vi spelade in superhjältefilm. Superhjältar är vad vi kände oss som. Superhjältar är vad vi var. Hela det sex år långa basketlivet fick jag minnas idag. Bara av att kliva av bussen på rätt plats vid rätt tillfälle.