Mp.
Javisst, mindre än 100 dagar. Fint inlägg om detta. I fredags när jag fortfarande var ensam satt jag i soffan och smuttade på ett glas Kir och lyssnade också jag på Eldkvarn.
Jag tänkte på studenten och på att skiljas från tian. Ville så gärna gråta. Jag kan längta så otroligt mycket och nog kommer jag vara väldigt lycklig den 11/6 alltid. Men ibland blir jag så rädd och förtvivlad. Vad ska jag ta mig till utan oss?
Sedan viftade jag bort tanken och försökte fokusera på att vi inte var 100 dagar in i framtiden utan att de alla skulle finnas hos mig inom några timmar.
Men idag är det söndag och minutrarna tickar fortfarande på. Idag kommer ingen hit.
Men jag har förstås ingen Kir heller så tårarna ska kunna hållas borta.
Kommentarer
Trackback
