Snart finns det inga tårar kvar.
Åh vad studenten var fantastisk. Det är nästan så att jag inte vill skriva om den, känns inte rättvist att försöka återge allt i ett futtigt blogginlägg. Känslorna sprutade och det var mest glädje även om det var en hel del sorg då Kerstin och Hazel skulle kramas om. Men som sagt i övrigt så var det lycka som sprudlade. Flaket var bland det goaste jag upplevt och ja, hela dagen bjöd på massor av godbitar. Både i form av att få träffa fina familjen och av att få cashflow via stipendium, osv. Sen kom det mer sorg dagen efter men det blir nog bättre när jag träffar människor och gör saker.
Nu gav jag mig in på detta iallafall. Nåja, jag stannar här och påminner om att det fattas flera ton information om 11/6-2011 och allt som hör till.
Kommentarer
Postat av: änne
hålllller meeeeed!
Trackback
