Serrekunda.

Idag är det ett år sedan vi lämnade Gambia. För ett år sedan satt jag på ett flygplan och var alldeles tom i hjärtat. Det är vansinnigt vad tiden rusar. Samtidigt känns som evigheter sen. Fast mest känns det nog som nyss. Och allra mest så har jag svårt att förstå att vi överhuvudtaget var där. Det är svårt att greppa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0