Aprils child.

Mamma står utanför och pratar med grannen i solskenet. Det känns fint på något vis. Det är längesedan någon "pratade med grannen" Hasse och Kerstin räknas liksom inte. Får lite blandad hemma på gatan á la liten kid-känsla. Som inte förminskas av att grannungarna springer runt i vår trädgård och blåsor såpbubblor och skriker som galningar. Skulle inte ha det minsta emot att vara en jobbig snorunge igen för en stund. Ränna omkring i Solbacka på cykel eller inlines.
Och apropå hej kom och hjälp mig, ta mig tillbaka. Satt nära en gammal klasskompis på 213 häromdagen. Hon hade lika stora bröst som vanligt och pratade lika hetsigt irriterad i telefonen som vanligt.

Fast inget är som vanligt. Lev i nuet din jävel. Vill inte. Jo.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0