Två-noll.

Nej visst ja! två-ett blev det ju, fast det sista kändes ju skapligt onödigt. Nåja, får vara glada för att det stod två-noll och inte ett noll, och tre sköna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0